Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Recension av recensionerna: Jag ringer mina bröder

Jag ringer mina bröder2 Recension av recensionerna: Jag ringer mina bröderTitel: Jag ringer mina bröder
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Utgivningsår: 2012
Förlag: Albert Bonnier
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Eftersom det såklart inte finns några regler för den här bloggen, har jag inte recenserat den här lillstora boken på vanligt vis. Istället har jag gått igenom ett antal andras recensioner (för det är ju några) och jag häpnar. En del av slutsatsen är nämligen att jag måste vara dum. Eller att jag sov på alla lektioner. Eller att jag inte kan något om litteratur. Eller att vissa (mest en) recensioner inte skrivs för vanliga människor.

Recensenters formuleringar jag inte förstår (för att jag är obildad, osmart?)

Khemiri låter läsaren träda direkt in i gestaltens tänkta upplevelse, enligt samma medvetandeanalys som styrde den modernistiska sprängningen av realismens prosa för hundra år sedan (Svd).
I debutromanen Ett öga rött visade han oförmedlat fram ett förvridet själsliv (Svd).

Recensenternas korta formuleringar jag inte förstår (men är jag verkligen så obildad och osmart?)

Den berättartekniska och litteraturfilosofiska revolutionen (Svd).
Litterärt harmoniserande tendens (Svd).
Metalitterära ironier (Svd).
Prosamodernism (Svd).
Synkoperad jazztakt (Aftonbladet).
Självdomptering (Sydsvenskan).

Recensenten som överträffar sig själv i lång (krånlig) formulering jag inte förstår

Texten saknar den direkt förmedlade upplevelsens förtätning, den förtätning som var resultatet av en prosaform som var kongenial med det mänskliga medvetandets vindlande vandringar och associationer (Svd).

Recensenten som sticker ut från mängden med annan åsikt

Det blir för mycket retoriska krumbukter när romantiteln återkommer som ett omkväde. Det blir för mycket form när korta replikskiften varvas med långa prosastycken utan interpunktion. Budskapet hamras in med poänger. Formen skapar också ett avstånd till huvudpersonen och jag kommer inte nära. Det blir för snyggt, för stilistiskt säkert och därför också svalt och tråkigt. Det är faktiskt tråkigt (Borås Tidning).

Recensenterna som jag tyckte uttryckte sig förståeligt och bra

Amor drabbas av förföljesemani, han definierar sig själv ur de andras ögon, blir den han tror att de tror han är (Aftonbladet).
Explosionen spränger hans värld. Amor börjar se sig själv som en terrorist, fast det enda han vill göra är att bli ett med samhället, bli en av ”dem” (GP).
Ibland kan ett litet, reducerat format och ett rappt och rått språk aktivera läsaren mycket mer än stora, bombastiska volymer (GP).
Och språket är som vanligt en fest, med temposkiftningar, oväntat bildspråk och hisnande växlingar mellan stilar och tonlägen (Sydsvenskan).
Det är nog också meningen att man ska läsa den snabbt, i takt med pulsen och de desperat jagande tankarna hos den unge man, Amor, som för ordet (Skånskan).

Slutsats
Svd hade den mest svårförtåeliga recensionen fullmatad med svåra begrepp och formuleringar, som inte kändes skrivet för oss vanliga läsare.
Aftonbladet hade en begriplig recension, som dock slutade väldigt kort, avhugget och snopet.
Den mest korta och koncisa recensionen stod annars Litteraturmagazinet för.
Recensionen med flest länkar hade Bokhora (ganska många länkar i det här inlägget också :))
Sydsvenskan tyckte jag hade recensionen som var bäst uppbyggd och även personlig på ett schyst sätt.
DN:s recension hittade jag inte.
En recension kan vara bra utan att innehålla svårbegripligt språk.
Jag är nog inte dum och osmart trots allt.

Ps 1. Om någon vill skriva om det jag just skrivit om kan ni ju döpa inlägget till Recension av Recension av recensionerna.
Ps 2. Själv tyckte jag att boken var asbra 🙂

5 Comments

  1. Genial idé! Önskar jag hade kommit på den! Mvh en som tyckte boken var för kort

  2. Superbra upplägg! Recensenter kan nog också behöva recenseras ibland… 🙂 Har inte läst boken än men ser fram emot att göra det!

    • Kristin

      January 5, 2013 at 3:14 pm

      Sen är det ju alltid så mycket lättare att tycka till om vad andra skriver och så mycket läskigare när andra tycker till om det man själv skriver :). Ja, boken kan jag rekommendera!

  3. Ha ha! 🙂 Något säger mig att vissa recensenter använder synonymfunktionen ganska flitigt … Men boken är verkligen asbra!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright