samtal med vanner Samtal med vänner av Sally RooneyTitel: Samtal med vänner
Författare: Sally Rooney
Utgiven: 2017
Förlag: Albert Bonniers förlag
Adlibris ¦ Bokus

Det är alltid spännande med unga debutanter som hyllas till skyarna och som kritikerna förutspår kommer ha ett lovande författarskap framför sig.  Ta bara Emma Cline, 27 år som skriver Flickorna så där bara pang på. Men samtidigt som jag kan avundas dessa unga förmågor kan jag också känna; stackars dem och hoppas de inte är en nytänd författarstjärna som snabbt kommer att slockna på grund av de skyhöga förväntningarna.

För man får såklart förväntningar. Jag har gigantiska förväntningar när jag börjar läsa Samtal med vänner, irländska Sally Rooney’s debutroman (hon är för övrigt ännu yngre än Emma Cline, bara 26 år). Bland annat DN har hyllat den i en recension, där den beskrivits som “en ovanligt smart och uppdaterad kärleksroman” med ett “suveränt språkligt gehör”.  Åsa Beckman tycker även att det är en roman för dem som tycker det finns för få smarta och engagerande kärleksromaner.

Jag håller med, helt klart, jag tycker jättemycket om Rooneys debut. Jag älskar språket, dialogerna och hur huvudkaraktären, den unga Frances’ tillvaro engagerar mig allt mer.

Men ändå kan jag inte låta bli att vända mig mot den där “upptäckten av något väldigt smart och uppdaterat” som DN-recensionen uttrycker. För mig känns det här inte alls nytt, intrikata attraktionskluster bortom tvåsamhetsnormen, har jag inte upplevt det i många böcker? Hos Sagan och Duras och Cline och många fler (och att en ung tjej har en grej med en gift man, känns väl extremt uråldrigt och uttjatat). Sms- och Facebook-konversationer som känns trovärdiga, har inte det funnits väldigt länge i ungdomsböckerna? Har det för övrigt inte funnits väldigt många smarta och engagerande kärleksromaner i ungdomslitteraturen?

Ja, ja, det var inte DN-recensionen jag skulle haka upp mig på. Såklart ska man läsa Sally Rooney om man vill ha en skön kärleksroman som inte gör det enkelt för sig. Jag gillar den och jag beundrar Rooney som är så förbaskat ung och ändå har skrivit den!