skuggsommar SkuggsommarTitel: Skuggsommar
Författare: Mia Öström
Utgiven: 2015
Förlag: Gilla Förlag
Adlibris ¦ Bokus

Skuggsommar är den tredje boken jag läser på kort tid som utspelar sig i skärgården. Jag märker direkt att jag är ganska mätt på den miljön och att läsa Sara Lövestams Som eld och den här boken för nära varandra känns inte optimalt. Det blir för mycket av samma även om det är två helt skilda berättelser. Bland annat har båda författarna kopplat samman skärgård och klass. I båda böckerna finns kontrasterna mellan de som renoverar sitt skärgårdsställe till vitt och fräscht och de som inte vill eller inte kan det. I Mia Öströms berättelse följer Rakel med sin kusin Ellika och hennes föräldrar till skärgården på sommarlovet. Det finns konflikter från första början, Ellika gillar inte Rakel och Rakel har svårt att veta hur hon ska hitta sin plats i den ansträngda familjesituationen som råder, samtidigt som man tillåts ana att allt inte står rätt till med Rakels mamma hemma i stan.

Mycket snart träder hopptornet in i berättelsen där Rakel lär känna tvillingarna som vistas där. De lär Rakel att dyka och introducerar henne i en hemlig hoppklubb. Men snart upptäcker även Ellika tvillingarna och eftersom hopptornet sägs vara privat och tillhöra Ellikas familj stiger spänningarna.

Till en början drar inte den här berättelsen med mig. Trots att där finns spänningar och konflikter känns det som att det står och stampar lite. Jag har lite svårt för övertydligheten kring Ellikas föräldrar, att de ska framställas som en viss sorts av föräldrar, risken är att det trillar över och blir för schablonmässigt. För mig fyller det inte heller någon funktion att de kallas för “mamman och pappan” istället för att få namn. Jag förstår att det kanske är för att det ska målas upp en viss distans, att de ska vara lite omänskliga nästan, men jag suktar efter mindre form och mer berättelse i det läget.

När jag kommit en bra bit in i berättelsen händer dock något. Jag har haft mina aningar om tvillingarna mycket tidigt och när tvillingarna övergår från att vara Rakels tillflyktsort till att bli mer och mer ett hot, blir berättelsen riktigt bra. Jag önskar att den här vändningen hade kommit mycket tidigare. Att mysteriet kring tvillingarna hade varit mer utdraget för att även ge mer tid att utforska andra intressanta delar av berättelsen. Hur förhållandet mellan Rakel och Ellika förändras till exempel, liksom Ellikas förhållande till sina föräldrar. Då hade det kanske funnits mer tid till Rakels mamma, för de små inspel som kommer kring henne nu känns nästan inte nödvändiga.

Att använda tvillingar är förresten mycket effektfullt i vissa slags av berättelser. I Skuggsommar passar det mycket bra och förstärker känslan av kalla kårar. Det är verkligen intressant för varför är det så? Jag tänker även på boken Och runt mig faller världen där två tvillingsystrar lider av ätstörningar.