slottet av is 201x300 Slottet av isTitel: Slottet av is
Författare: Janina Kastevik
Illustratör: Jonna Björnstjerna
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bonnier Carlsén
Rek. läsålder: 9-12 år
Adlibris ¦ Bokus

Jag tycker inte att det gör något när man känner igen drag av andra berättelser i en bok. Det händer ju hela tiden. Omskrivningar på samma teman. I Ossians ovanliga nanny tyckte jag att det fanns spår av både Harry Potter och Mary Poppins men utan att det blev för likt, det var ändå en helt ny berättelse. När Slottet av is kom drog många paralleller till Mio, min Mio. Och det är nästan svårt att inte göra det. Först tänker jag att det måste vara en kvalitet i sig att man jämförs med en sådan klassisk barnbok, men ju mer jag läser tänker jag att det inte bara är till berättelsens fördel, att det inte bara är bra att Mio, min Mio lägger sig som en måttstock i bakhuvudet.

Temat att ett mer eller mindre olyckligt barn upptäcker en parallell fantasivärld är återkommande i barnlitteraturen. Det är ju precis vad som utspelar sig i Harry Potter, Ossians ovanliga nanny, Mio, min Mio mfl. I Slottet av is är det Minnas pappa som skapar den olyckliga stämningen hemma, en nyckfull pappa med ett skrämmande humör. Precis som i Mio, min Mio vet vi inte om Minna verkligen hittar den hemlig hissknappen som tar henne till landet Undrien eller om det är en verklighetsflykt hon skapar för sig själv. Med i flykten från hemmet kommer till slut även lillasyster Lo. I Undrien träffar de olika personer och blir varse om att Minna är den utvalda som ska rädda Undriens folk från Härskaren. Härskaren som tar tillfånga Undriens barn.

Även här känns mycket igen. I Mio, min Mio är Bosse den utvalde som ska besegra riddare Kato. Riddare Kato har även han tillfångatagit barn och förvandlat dem till fåglar. Tillfångatagna och förtrollade barn dyker även upp i Samuels sällsamma kalender, ett tema som kanske kan spåras till bl.a. H.C Andersens klassiska saga De vilda svanarna? Vad jag menar är att många såna här sagotrådar går in och ut i berättelser utan att det gör något, så länge författaren väver en helt ny saga av det.

Jag tycker att Slottet av is är mycket välskriven och jag gillar verkligen tonen som Janina Kastevik har hittat för Minnas berättarröst. De återberättande illustrationerna klingar väl med berättelsen och det finns några riktigt trivsamma dialoger. Hotet från pappa som Minna upplever hemma kan man överföra till Härskaren och vid ett tillfälle drar även Minna en parallell mellan dem. Överhuvudtaget tycker jag att det är en lyckad sammansättning mellan verkligheten och fantasivärlden, det är ju en kritisk grej att lyckas skapa en trovärdig övergång mellan dessa och det gör verkligen Kastevik. Däremot får inte berättelsen med mig på hur stort hotet från Härskaren i Undrien är. Jag känner att där glider berättelsen undan lite, det hotet sätter sig inte hos mig. Samma sak gäller hur “smidigt” det går att besegra Härskaren. Det känns som att Minnas äventyr går för enkelt. Det behöver inte betyda att berättelsen skulle vara krångligare, men det är något jag saknar. Sen tycker jag möjligtvis att den här berättelsen väcker för många paralleller med andra berättelser och därmed lyckas jag inte helt se den som sin egen. Men jag skulle ändå inte tveka att plocka upp den här boken om jag behövde en högläsningsbok för mina syskonbarn. Och jag hoppas verkligen att det kommer fler barnböcker av Janina Kastevik. För att jag gillar hennes sätt att skriva och jag är nyfiken på vad hon skulle hitta på härnäst.