Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Sommarens böcker

Om jag skulle lyckas skriva ett inlägg om böcker på den här så kallade bokbloggen vore det ju fantastiskt. Okej, kom igen, jag klarar det, jag bara gör det!
DSC 0259 1 Sommarens böcker

Jag har läst ovanligt lite i sommar, men det är för att själva sommaren varit där och distraherat och det känns ju helt okej. Lite sommarens uppgift kan jag tycka. Med på resan till Korsika hade jag i alla fall Den lille vännen av Donna Tartt och nu kan jag verkligen konstatera att ha med Tartt på resande fot är alldeles perfekt! Den hemliga historien var med till Schweiz och Steglitsan till Kina.

Jag lutar åt att Den lilla vännen är min favorit av de tre nämnda böckerna. Den sticker inte ut på samma vis, men i sin helhet tycker jag den är mer jämn. Först tror man visserligen att det ska handla om mysteriet kring Harriets mördade bror Robin. När jag börjar få aningar om att det inte alls kommer att handla om det känner jag lite besvikelse, men sen sveps jag med i det som finns bortom det. Harriets uppväxt, barnen och de vuxna som finns runtomkring henne, en hel del karaktärer som hamrar sig fast på det där sättet som Tartt är så skicklig på att åstadkomma. Det är verkligen en historia att uppslukas av och gå in i, en uppväxtskildring som hela tiden darrar lite i utkanterna av någonting, vare sig det är Robins död eller bara de vuxnas ibland obegripliga värld.

DSC 0257 Sommarens böcker
Sen då, dags för det ofrivilliga slutet i Neapel-kvartetten av Elena Ferrante. Jag ville verkligen inte komma till slutet!  Hittills har jag överhuvudtaget inte tänkt på språket i de tre första böckerna, men i den fjärde reagerade jag faktiskt på att det till en början kändes lite väl torftigt på sina ställen. Nästan lite för redovisande, det här och det här hände, som för att beta av. Men så småningom släpper den känslan och jag är helt inne i Elenas och Lilas Neapel igen, deras vänskap, familjer och liv. Jag har inte så mycket mer att säga om den här boken än att det var jäkligt trist när den var slut.

DSC 0260 Sommarens böcker

Sen läste jag ju en fransk bok inhandlad i ett kokhett Ajaccio. Blev så jäkla nöjd att jag förstod så mycket! Jag tyckte den här boken var lite småtrevlig, men kanske beror det just på att jag var så nöjd att jag förstod så mycket 🙂 Hursomhelst, bortsett från att den var helt okej tyckte jag också att den var mycket märklig. Det kvinnliga berättarjaget talar till sin bortgångna mamma och det hela utspelar sig till stora delar under en sommarsemester i mammans hus i en by vid havet, där kvinnan samlar familj och vänner, älskare, ex.män och barn.

Det obegripliga för mig är att ibland kommer det där direkta tilltalet till mamman inbäddat i något slags av nostalgiskt skimmer kring en tid som inte längre finns. Men allt oftare känns det mer som en genomgång av hennes diverse kärleksrelationer, vad hon tycker om dessa män och vilken man hon ska försöka stjäla lite tid med härnäst. Det blir en så märklig blandning, först lite “jo, jag hade sex med den här och han ser ju ut så men jag önskar jag kunde vara tillsammans med den där istället” och så raskt över till “åh, när du levde gjorde hon så och så och vi brukade…”

Jag förstår det inte riktigt eller så har jag uppfattat det helt fel, jag kanske inte alls förstod franskan så bra som jag trodde! 😀

2 Comments

  1. Den lilla vännen står och väntar i bokhyllan 🙂 Men då ska jag vara beredd på att det kanske inte är så mycket om mysteriet med mordet! Det har jag trott nämligen 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright