DSC 0417 Strändernas skönhet av Nina Bouraoui

Titel: Strändernas skönhet
Författare: Nina Bouraoui
Utgiven: 2013
Förlag: Elisabeth Grate förlag
Adlibris ¦ Bokus

Jag har fortfarande svårt att sluta läsa böcker när jag inte tycker att det är bra. Som om jag måste slutföra uppgiften. Så himla dumt, det enda som händer är att jag forcerar mig igenom. Jag försöker verkligen med Strändernas skönhet, för jag har läst bra recensioner och det har låtit spännande. Men det dröjer inte länge förrän jag får svårt att läsa vidare.

1 Strändernas skönhet av Nina Bouraoui

Jag tror det var i DN som recensenten skrev att hon hade läst om boken två eller tre gånger. För mig är det helt otroligt, hur man haft det tålamodet, jag kämpar mig till s. 60 men sen tar det totalstopp. Då har huvudpersonen redan ältat sin otrogne make Adrian, som lämnat henne, fram och tillbaka några gånger. Jag bläddrar fram ganska långt i boken och läser lite på måfå, upptäcker att hon fortfarande ältar på samma vis. Läser recensionen som Anna skrivit här och bestämmer mig för att det helt enkelt finns andra berättelser som väntar på att bli lästa för min del.

Ibland tänker jag att recensenterna inte vågar, för tänk om Nina skulle få Nobelpriset (hon är tippad) och så står man där som den enda kulturpersonen som offentligt har ogillat ett verk av en författare som tilldelats det finaste litteraturpriset man kan få. Det kommer att verka som om man inte har smak eller inte förstår.  SvD:s recensent skrev: “På den allra klaraste prosa skriver Bouraoui och gör det som många brister i, stannar kvar på stället, skyndar aldrig vidare, arbetar tills det inte finns något arbete kvar att göra.” Tänk, det är precis det jag också tycker, men som jag inte står ut med. Att boken inte tycks röra sig en millimeter. Men jag ska såklart inte säga för mycket, jag orkade inte ens läsa ut den.