silkworm 300 225x300 The SilkwormTitel: The Silkworm
Författare: Robert Galbraith (J.K Rowling)
Utgiven: 2014
Förlag: Sphere Books
Adlibris ¦ Bokus

Precis som med Rowling’s tidigare vuxenböcker Den tomma stolen och The Cuckoo’s calling är det här en riktig bladvändare. Hon har ju ett helt fantastiskt sätt att dra in läsaren i berättelsen och skapa karaktärer som man vill följa och nästan “leva” med även utanför handlingen. Vi får återigen träffa privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin. Om The Cuckoo’s calling skrev jag att Cormoran “är ingen anonymiserad detektiv. Jag vill veta hur det kommer att gå med hans egna privata bekymmer […] Strike är Hercule Poirot, med den stora skillnaden att han super sig störtfull när kärleksbekymren hopar sig, sover i en tältsäng på kontoret och plågas av smärtor från sitt avkapade ben.”

Och det är återigen skildringen av Cormoran och hans relation till Robin som är en av de stora behållningarna av boken. Överhuvudtaget är det relationerna människor emellan som Rowling verkar vara så himla bra på att skildra. Detektivhistorien däremot är jag inte lika imponerad över. Jag läser få deckare men precis som i The Cuckoo’s calling tycker jag inte upplösningen motsvarar spänningen som byggts upp under bokens gång. För det är spännande och särskilt eftersom fallet handlar om en saknad författare och rör sig i förlagsvärlden, en miljö som ju Rowling dessutom måste vara väl förtrogen med. Men så kommer slutet och jag känner bara ett “jaha”. Inte som i Agatha Christie-böckerna där jag banne mig aldrig lyckas gissa vem mördaren är! Jag skulle faktiskt önska att Rowling skrev fler romaner i stil med Den tomma stolen istället. Där människor och deras relationer står i fokus, för där är hon så himla skicklig.

I den här boken är Rowling öppen med att hon står bakom pseudonymen Robert Galbraith. Hon skriver t o m under acknowledgements hur kul det varit att skriva under det namnet. Jag undrar om hon har någon anledning rent skrivmässigt att anta ett manligt pseudonym. Något som slår mig ganska tydligt i den här boken och som jag faktiskt stör mig lite på är hur männen är sådär grabbiga, drar sexistiska skämt etc. medan kvinnorna springer i skuggan av dem eller är smått hysteriska. Nu omfattar det inte exakt alla karaktärer men ganska många. Visst, världen ser delvis ut så, men ändå stör det när det blir som ett mönster för hur männen och kvinnorna är. Skulle det fortfarande ha varit så om boken istället varit skriven i Rowlings eget namn?

Men vill du ha en spännande, underhållande bladvändare ska du givetvis läsa den! Eller The Cuckoo’s calling som jag tyckte var bättre. Och om du behärskar, läs på engelska! London blir ju lite mer London bara man läser på engelska :).