tillflickornaisjön 190x300 Till flickorna i sjönTitel: Till flickorna i sjön
Författare: Elin Olofsson
Utgiven: 2014
Förlag: Wahlström & Widstrand
Adlibris ¦ Bokus

Jag gillar verkligen den här boken och drar en lättad suck över att äntligen få lämna Stockholmsmiljön som florerat i alltför många av de senaste böckerna jag läst och dyka in i en bok som utspelar sig någon helt annanstans (Jämtland). Elin Olofsson trollar fram de där spänningarna, det outtalade och smärtsamma som man anar finns i bakgrunden. Jag tänker mycket på Christin Ljungqvists böcker, jag får lite samma känsla. Det där att det ligger saker dolda i det förflutna, djupt inbäddat i familjens historia, som börjar röra sig mot ytan.

Det är spännande hur den här berättelsen nystas fram och det är sorgligt och mörkt. Ibland kanske lite för mörkt för min smak, jag har ju lite svårt för när det blir för mycket så. Men där har Elin Olofsson placerat huvudpersonen Helenas kollegor, Aileen och Evelina som växer i betydelse och faktiskt kastar lite ljus över berättelsen även om även de bär på sorger.

Sen är det spännande med tankarna kring byn och staden. Helena har inte rest särskilt långt när hon lämnade byn, ändå förstår man avgrunden som har brett ut sig när hon lämnade sin flock och upptogs av stadens. Jag gillar också mycket historien kring mamman och islandshästarna. Det smäller till i början och ligger kvar som något obegripligt jag gärna hade fått veta mer om.

Samma år som den här boken kom ut släpptes även Norrut åker man för att dö av Ida Linde. Den berättelsen utspelar sig i Västerbotten och jag gillade den mycket. Men även den upplevde jag som så mörk och t.om. lite typiskt att det skulle vara Norrland och mörker. Jag skrev att för någon är det ju så; Norrland och mörker. Så är det i de här berättelserna. Ändå hoppas jag någon gång trilla över en bok som är Norrland och ljus.