Åsa Asptjärn 190x300 Trots låga förväntningar faller jag inteTitel: Konsten att ha sjukt låga förväntningar
Författare: Åsa Asptjärn
Utgiven: 2014
Förlag: Bonnier Carlsén
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Trots att jag har låga förväntningar (sjukt låga kanske till och med) går inte den här boken hem hos mig.

Det finns saker hos den här boken jag gillar. Titeln är ganska bra, jag gillar att huvudpersonen är en kille som hela tiden ställer till det för sig, till och med är riktigt pinsam och någon scen tycker jag blir lyckad i sin humoristiska skildring.

Men det finns mycket annat jag inte faller lika mycket för. Jag har svårt för den här sortens ganska pladdriga ungdomsromaner som ibland inte tycks komma någonstans. Där det blir kast med ord i dialoger hit och dit utan att något riktigt landar hos mig som läsare. Som tur är finns här en något tydligare handling än vad som kan vara fallet i liknande böcker och temat i sig, att huvudpersonen Emanuel Kent inte känner att han kommer till sin rätt i sällskap av sin enda kompis Thore, är intressant. Det är säkert en hög igenkänningsfaktor för alla som någon gång under tonåren har ifrågasatt och stångats med sin identitet. Men jag är inte stormförtjust över hur det skildras.

Som språkkänslig tycker jag även att boken kunde fått rensas på en hel del “rynkade ögonbryn och näsor”. Jag kan hänga upp mig otroligt mycket på sånt i läsningen. När både mamma och pappa rynkar ögonbrynen inom loppet av ett kapitel blir det lite för mycket för min smak.

Boken funkar förhoppningsvis bättre för många andra, kanske allra bäst om man går in med sjukt låga förväntningar.