Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Ungdomsbok när den är som bäst

ljus ljus ljus Ungdomsbok när den är som bästTitel: Ljus ljus ljus
Författare: Vilja-Tuulia Huotarinen
Orig.titel: Valoa valoa valoa
Översättare: Janina Orlov
Utgiven: 2014 (på svenska)
Förlag: Gilla böcker
Adlibris ¦ Bokus

Precis som huvudpersonen tänker jag “Ljus ljus ljus” när jag läser den här boken. Det är så kul att trilla över så här bra ungdomslitteratur!

Och då kanske frågan vad bra ungdomslitteratur är, trillar över en och annan läsare. För mig är det när det finns flera “bottnar”, när författaren vågar utelämna, vara kreativ med språket utan att det tar för mycket uppmärksamhet, när det är välformulerat, när man lyckas trolla fram litteratur bara av en stämning, när man lyckas skapa stämning av ord. Det gäller väl förresten all litteratur. Det här är också en bok som rör sig i crossover-land. Som vuxen uppskattar jag den otroligt mycket.

Vilja-Tuulia (jag vill också heta Vilja!) bottnar sin historia i Tjernobylkatastrofen 1986. Det är där hon förankrar den kärlekshistoria som utspelar sig mellan Mariia och Mimi samma år i en by i Finland. Ljus, strålning, Tjernobyl. Eller ljus, strålning, Mimi.

Det är Mariia som berättar i dåtid. Och det mycket speciella med den här boken, som jag som skrivintresserad kanske uppskattar lite extra, är hur Mariia pratar till mig som läsare. Hur hon resonerar i skrivartermer eftersom hon ser sig som en person som egentligen inte kan bygga en berättelse. I början kände jag mig jättetveksam till det här greppet och upprepningarna av “Bästa läsare!” men till slut är det så himla bra. Jag älskar det här! Det passar så bra ihop.

Huotarinen’s (Mariias) språk är ofta nästan poetiskt, som vers, som melodi. Och det är också så där fantastiskt uppbyggt. Inte helt kronologiskt, utan plötsligt får vi en känsla av vad som kommer att hända utan att riktigt veta. Man kan bläddra tillbaka i boken efter att man har läst den bara för att läsa små korta välformulerade stycken.

Och så det där med Tjernobyl och kärlekshistorien. Hur kärlek och död och sorg kan finnas i det stora och lilla samtidigt. För det är Mimis sorg som är berättelsen kärna. Var leder den berättelsen?

Jag tycker att det här är så mycket annat än många ungdomsböcker jag läst på senare tid. Den påminner mig om varför jag fångades av böcker när jag var ung. För att de lyckades plantera en känsla inom en.

2 Comments

  1. Verkar som om det är många som gillar den här. Kanske måste läsa den jag också 🙂

    • Kristin

      February 20, 2014 at 7:21 pm

      Ja, men jag har även sett en mindre positiv recension så det är säkert (som alltid) väldigt individuellt om man gillar den. Men för mig var det en underbar bok 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright