varje dag ar tjuvens dag 195x300 Varje dag är tjuvens dagTitel: Varje dag är tjuvens dag
Författare: Teju Cole
Översättning: Ragnar Strömberg
Utgiven: 2015 (på svenska)
Förlag: Natur & Kultur
Adlibris ¦ Bokus

Böcker är ju oftast upprepningar av historier som redan har berättats, de framförs om och om igen men på alldeles egna och unika vis. Den berättelse Teju Cole berättar i sin debutroman från 2007 snuddar vid vad jag läst i böcker som t.ex. Vi behöver nya namn och Komma och gå. Det är den unge nigerianen som efter femton år i USA återvänder till Lagos och med sina västerländskt färgade glasögon ser på hemlandet med en ganska kritisk och undrande blick. Till skillnad från ovan nämnda böcker, rör sig Cole oftare bort från det skönlitterära på ett sätt som ibland mer ger känslan av ett reportage. Ett exempel:

Förr var ledarna det enda problemet. Men nu, när man går ut på stan är förtryckaren högst sannolikt en vanlig invånare, vars moral malts ned av många års lidande, av ett liv på desperationens knivsegg. Här frodas korruptionen och det mest hjärtslitande med det är den förhärskande känslan av kapitulation, av hjälplöshet.

I liknande stycken kliver Cole som berättarröst ur sin egen historia och liksom matar på med konstateranden. Det rycker mig en aning ur boken och gör att jag inte sugs med på samma vis som, återigen, i ovan nämnda böcker. Det gör inte Coles berättelse mindre intressant för det. Han lyckas förmedla just den där känslan av kapitulation. Någonstans inom honom verkar det pågå en process kring hans relation till landet, skulle det vara möjligt för honom att flytta tillbaka? Vill han ens det med tanke på vad han upplever? Är han bara förtvivlad inför mötet med ett hemland så utelämnat till laglöshet? Vid ett besök på ett museum beskriver han upplevelsen av ett vanskött gymnasieprojekt och det är lite den bilden vi får av samhället i stort, något som bara lämnats till sitt öde utan att någon görs ytterst ansvarig.

Cole tycks slitas mellan förtvivlan inför sina betraktelser av Nigeria och små hopp (konstutövandet är en av de hoppingivande företeelserna). Han glider omkring i sin vistelse tills det är dags att resa hem. Han lämnar mig lite velande, som om jag inte riktigt har fått tag på berättelsen. Kanske skulle det bara vara betraktelser.