vill ha dig 202x300 Vill ha dig så illaTitel: Vill ha dig så illa
Författare: Gunnar Ardelius
Utgiven: 2014
Förlag: raben&sjögren
Adlibris ¦ Bokus

Av en händelse råkade jag se på Sandra Beijers blogg att hon och Gunnar Ardelius hade haft ett mejlutbyte om skrivande (jag har dock inte läst det). Och när jag börjar läsa vill ha dig så illa kan jag inte låta bli att tänka på Beijers Det handlar om dig. Det är lite samma stil på något sätt. Ardelius skriver med en form som lyfter sig lite över det vardagliga språket. Det blir många fina, lite poetiska formuleringar. Jag återkommer till vad jag tänker om det.

Det är ganska vågat att i en relativt kort ungdomsbok försöka skildra tiden efter studenten utifrån sex olika ungdomars perspektiv. Alla ungdomarna har alltså sin berättarröst. Vågat eftersom det ju tar sin tid att jobba in en röst. Berättelsen binds ihop kring en händelse som har utspelat sig på nyårsnatten innan studenten som involverar Channa. Det är även Channa som har brutit upp från gruppen och rest till Paris innan studenten ens ägt rum. Det är skickligt hur trådarna vävs fram och tillbaka mellan ungdomarna. Samtidigt kan jag ibland tycka att det blir för kortfattat, rösterna hinner inte sätta sig. Även om jag tycker att alla ungdomarna har en egen historia att berätta blir det mer som provsmak av dessa. Några ströbilder som inte leder så långt. På s. 99 (av 205 s) dyker ett kapitel upp berättat ur Roozbeh’s perspektiv. Vem är han tänker jag och måste bläddra tillbaka. I några kapitel byts även perspektivet vilket jag upplever som förvirrande.

Men i övrigt är det riktigt bra skrivet och en känsla av den där tiden återupplivas inom mig. Alla de där förhoppningarna, längtan efter frihet, alla valen, den alldeles för definitiva känslan av uppbrott och så rädslan för att allt kunde gå så fel. Exempel på bra formulering är t.ex: “Under bussresans arton timmar kämpade han med gråten, en näve hårdpackad jord i bröstkorgen ville ha vatten, luckras upp […]. Men det finns också tillfällen då jag ryggar tillbaka lite, det är när det blir för mycket form och för lite närhet till ett vardagligt språk. Ett exempel är när Beate säger: “Jag ligger här i mina trosor och drömmer om att du håller om mig. Jag är så förvånad över min kropp. Den är galen i dig. Tänkte aldrig att du var min typ.” Så kan säkert någon prata, men ändå, det känns mest som en romantisk idé.